måndag 3 november 2008

Pappa

Så har ett år gått! Ett år sedan denna värld förändrades för alltid. Ett år sedan min pappa somnade in för att aldrig vakna mer. Fortfarande är det svårt att förstå att han inte finns. Bara häromdagen kom jag på mig själv med att tänka: Det här måste jag fråga pappa om, för bara i nästa stund komma på att jag inte kan göra det. Jag hade världens bästa pappa som jag älskade otroligt mycket! Men nu finns han bara i mina tankar... och mina drömmar. Jag är tacksam över att få möta honom där ibland. Tänk vad snabbt livet ändras för att aldrig bli likadant mer!

2 kommentarer:

Livet på Citronodlingen sa...

Usch, så tråkigt... Det var likadant för mig när min mormor dog, det tog lååång tid innan jag slutade tänka "det här måste jag berätta för mormor"...

Anonym sa...

Kramar till dej!