Osynlig kompis

E verkar ha börjat få osynliga kompisar. När vi kom hem från vår shoppingtur i lördags så sprang hon in i vardsrummet och skulle hjälpa flickan. När vi skulle äta så tog hon någon i handen.

Jag minns när jag var liten. Då hade jag en osynlig kompis. Han hette Lini och bodde i skogen.

Mamma brukar berätta om när vi skulle äta gröt en gång när jag var liten. Jag ville inte äta gröten. Mamma sa att jag var väldigt allvarsam, vilket var ovanligt för mig. Mamma hade då sagt:
- Nu ät du upp gröt'n!
Då hade jag varit tyst en stund och sedan svarat:
- Ja ha prata me Lini å han sa att ja behövd int äta upp gröt'n!
Jag kan tillägga att mamma lät mig låta bli att äta gröt den dagen.

Jag undrar om vår dotter kommer ha samma hjälp av sin osynliga kompis som jag hade av Lini.