Guldkant på tillvaron

Det finns supersnälla människor. Det finns lite "ridderlighet". Idag när jag stod i kön på affären, så frågade mannen före mig om jag ville gå före honom. Lite paff fick jag först inte fram ett svar. Sedan sa jag ja tack, gärna. Jag la sedan till: Det var verkligen snällt. Men det var mer än snällt kände jag sedan. Med den sovande dottern i bilen hade jag ju kastat mig in i affären för att bara köpa några snabba saker som saknades. Så det var guld värt att slippa stå och vänta i kassan. Det här var en man som såg ut att vara från mellanöstern. Jag bara undrar om det hade hänt som det hade varit en "svensk" man i samma ålder?