onsdag 7 januari 2009

Otur

Ibland glömmer man att E är en liten tjej. Som för någon dag sedan då hon hittade sin lilla smyckesask med guldhalsband. Jag bad henne lägga tillbaka den där hon tog den. Visst sa hon och gick iväg. Givetvis borde jag ha kollat att hon gjorde som jag sagt, men jag hade fullt upp med annat. Resultatet blev att E hade sönder sin guldkedja som fick i doppresent av. Hon hade antagligen tyckt att den var så fin att hon hade försökt dra den över huvudet och så slets den sönder. Jag blev så ledsen och besviken Ledsen eftersom det var hennes doppresent och nu kan hon inte ha den. Besviken på mig själv eftersom jag inte kollade att hon la tillbaka den. Nu är det inte så mycket att göra åt saken, förutom att ta lärdom av det. Ber man E om något och det är viktigt att det blir gjort så bör man tänka på att hon är en liten tjej och dubbelkolla att hon verkligen gör det. Men jag kan inte låta bli att gråta lite över spilld mjölk!

2 kommentarer:

Livet på Citronodlingen sa...

Ajdå, det var ju lite trist.. men det kanske går att laga?
Klart hon tyckte det var fint och ville ta det på sig, men det är ju inte alltid så lätt när man är liten :o)

Lilla huset på prärien sa...

Usch så tråkigt. Kanske om du lämnar in det till en smyckebutik att de kan laga den? Hoppas.

Förstår inte heller det där varför man ska behöva glömma massor av saker när man blir äldre. Fast "amningshjärna" finns det ju någonting som heter också... det tror jag att jag har *ler*. Eller kan det också vara att jag inte får tänka EN ENDA tanke färdigt i det här huset. Till slut slutar hjärnan att bry sig och slutar tänka helt enkelt... så måste det vara :)

Kram Jenny